1901-1920

Svenssons speceri och lanthandel, ägd av Jon Svensson låg till en början vid landsvägen mellan Älmhult och Växjö, nuvarande Glasgården. Huset lär var uppfört 1905 av Jon och skall till en början varit både bostad och affär. Huset innehåller två källare varav en med en stor bakugn. Under åren har husets rum använts till skolaundervisning och även som matsal. År 1918 lät Jon uppförde en affärsfastighet i Eneryda. Denna låg längst upp till vänster innan järnvägsövergången mot Hörda. Denna överläts till sonen Eric Svensson. I ena delen av fastigheten blev det så småningom caférörelse och bageri i källaren. Senare öppnades en cykelverkstad i källaren av Ivar Johansson. Cykelverkstaden övertogs efter ett tag av Karl-Eric Johansson.

Själva Cafeét hade flera ägare. Bland annat Astrid Larsson, Clara Andeberg och familjen Svensson. Lanthandeln övertogs senare av Erics son Birger Svensson och senare av hans bror Yngve Svensson. Fastigheten brann ned till grunden midsommardagen 1977.

Vid Svensson Lanthandel kunde man köpa fisk från fiskhandlarna Fagerlund och "Johan August". Priset på en sill var på denna tid en krona för tre kilo eller 40 öre för ett kilo. "Johan August" cyklade även runt till hushållen och sålde fisk.

Stationshuset uppfördes 1913 och invigdes 1 januari 1914. Under åren som gått har det stannat många tåg dagligen för att vid lastkajen lasta av och på bland annat järn, stål, virke, ved, potatis, flis, ull m.m. Lasgningen höll på framt till långt in på 1950-talet. En av dem som lastade många vagnar var Peter Johan Lindsten, som var entreprenör på lastning.

Som mest betjänades stationen av 7-8 personer med passning dygnet runt. I stationen fanns även en poststation med postfack i väntsalen. Stationen lades ned 1970 och posten 1985.

Torget hittar man mittemot Stationen på Torggatan. Här hölls från 1915 marknader två gånger om i mars och oktober. Då såldes här tyger, hantverksprodukter, laggkärl, karameller och mycket annat. De marknadsknallar som finns omnända är "Sockerpinna-Nisse" och "Johanna på Kojtet". Enligt rykten så stod de och sa;

- Smaka påát! Men inte till vem som helst utan bara till dem som kunde betala för att. En marknadsfinka fanns åkså och det var Fjärdingsman Bernt Bengtsson som fick bura in dem som fått för mycket innanför västen och störde ordningen.

Detta upphörde på 1940-talet. Under många år uppförde man midsommarstång på torget. Detta var mellan 1930-1950. På 1950-talet uppsattes, på brandkårens initiativ en julgran med belysning. Denna flyttades senare till stationshuset. Julbön brukade hållas där på julafton av prästen från Virestads kyrka, innan nuvarande Församlingshemmet invigdes.

Sågverket, på Gummegatan, startade mellan 1912-1913 av två Osbybor, Bomark och Jönsson. En bostad till sågmästren uppfördes vid sågverket. Rörelsen övertogs 1925 av Alfred Karlsson, efter att han arrenderat det från 1923. Alfred Karlsson byggde till och renoverade huset. Alfred bedrev sedan i många år sågverket fram till 1965, samtidigt som han körde mjölk till mejerierna.

I slutet av 1960-talet köptes fastigheten av Tage och Evy Lindholm. Södra och västra delen av tomten var då avstyckade. Efter detta har fastigheter byggts på de avstyckade tomterna av Alfred och Anna Karlsson, Astrid och Helge Gran, vilken hade en cykel- radioverkstad i källaren, Jan och Evy Sandahl samt Lizzy och Göte Magnusson.

Tjärbränna fanns på Gummegatan 32. Det var bröderna Olsson som under första världskriget startade denna tjärbränna och brände här tjära fram till 1920-talet. Fastigheten ägdes senare av Fabrikören Ernst Petersson.

1946 skänktes fastigheten till Logen 5297 Pehr Hörberg. Logen lät bygga Ordenshus av en barack. I Ordenshuset drevs Godtemplarbio i många år. Undomsloge startade 1948 för att sedan bli nedlagt och IOGT-Scoutkåren, nuvarande NSF, startades här 1964 av bland annat Disa och Erik Hansen. Logen lades ned på 1970-talet och fastigheten såldes till Christer Ericsson, Eneryda Byggnads. Kvarvarande medlemmar överfördes till logen Linnés Minne i Älmhult. I denna lolka har även Biblioteket funnits en tid.

Frysfack kunde man hyra på Gummegatan 18 i början av 1950-talet. Denna fastighet bygges runt 1916-1917 av bröderna Emil, Gunnar, Victor och Bengt Olsson. Fastigheten var ämnad att bli hotell och matservering och drevs av Emils hustru Betty. Huset kallades "Olsahuset" och var det allra första näringsstället i Eneryda. Ett annat namn på näringsstället var "Hotell Mager". På gården fanns uthus och ett stort magasin, där såldes olika lantmannaprodukter. Föreståndare var Edvin Jonsson från Fölshult. På 1930-talet hade man ett par tvättbjörnar i ett av uthuset, vilket var en stor sensation i Eneryda. Fastigheten har haft många ägare, bland annat Byggmästaren Magni Johansson. Fastigheten revs i slutet av 1970-talet.

Telefonstationen, Gummegatan 4, byggdes mellan 1917 och 1918 av Siva och Klas Johansson. Till en början hade Siva ett syeri, men på 1930-talet öppnades här en telefonstation med Siva som föreståndare. Dottern Margit tog över som föreståndare på 1950-talet och höll i detta tills tekniken blev automatiserad på 1960-talet.

Badplats. I början fanns det i området runt Enerya bra badmöjligheter då fanns det fortfarande ett sjösystem som var oreglerat. Badsjöarna var då Byasjön, Virestadsnässjön och Garanshultssjön. Enligt utdrag från minnesanteckningar från Verner Gren så badade han tillsammans med andra barn i dessa sjöar.

I slutet av 20-talet så sänktes dock hela sjösystemet och endast Granshultssjön återstod. Detta ledde till att man började bada i alla möjliga vattensamlingar, eftersom det ännu inte var så utdikat som det sedan blev mellan 1930-1950 talet. Exempel på sådana vattensamlingar var Elsas håla i Fölshult, vid Kronogårds Kvarn, vid Hyltans kvarn och i Örsjön tidigt på våren. Under sommaren så tappades vatten ur Örsjön och då badade man även i de små gölar som bildades i åarna, till exempel vid Hördas grindar. Dock hade åarna dybottnar så när man badat i dessa blev man helt svart och fick gå hem och bli skrubbad ren av mor.

På 50-talet gjordes ett försök att anlägga en badplats vid Byasjön. Det anslogs om medel från kommunen (bland annat) men det blev ett misslyckande. Vattenkvaliten var för dålig och satsningen var inte helhjärtad vilket gjorde att projektet lades ned. Enligt mig så är detta den lilla hålan som ligger uppe vid den gamla trädgårdsaffären.

Efter detta så arbetades det senare med att anlägga ett friluftsbad i samhället och planerna var långt framskridna. Virestads Kommun hade anslagit om medel till förundersökningar om vart den dkulle ligga samt vissa kostnadsförslag. Detta hann dock inte genomföras fören sammanslagningen till storkommun och därmed lades projektet på is.

Dansbanan Blåsippan kunde man finna på Gummegatan 18. Dansbanan byggdes av bröderna Olsson, Gunnar, Emil och Bengt, och fanns här från 1921. Denna revs 1934 och flyttades till Landvetter i Göteborg, där den blev stomme till en tvättinrättning som drevs av Emil Olsson. 1935 köptes tomten av Ljungby Babtistförsamling, som uppförde den befintliga byggnaden, i folkmun Betel. Här bedrevs verksamhet fram till 1996. Idag är fastigheten privatägd.